Kyrkomötet Motion 2006:34 av Bo Hanson m.fl.
Låt nomineringsgrupperna bli synliga

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att Kyrkomötets protokoll årligen skall redovisa under vilken gruppbeteckning varje ledamot valts, att det skall anges vilken grupp en ledamot företräder när ledamoten nämns som motionär eller talare samt att röstprotokoll över Kyrkomötets omröstningar rutinmässigt skall ingå i Kyrkomötets offentliggjorda protokoll, så att varje enskild ledamots ställningstaganden redovisas.

Motivering

Kyrkoordningen talar om nomineringsgrupper och undviker ordet partier. Beträffande Kyrkomötets handlingar och kyrkliga protokoll kan man inte direkt säga att nomineringsgrupperna döljs, men dessa görs svåra att upptäcka. Vid en genomgång av handlingarna från 2005 års kyrkomöte kan vi endast i ett sammanhang (bland långt mer än tusen sidor) finna att det blir synligt, att det finns nomineringsgrupper vid kyrkomötet (prot. 05-09-25, § 10, § 17). Ändå är dessa grupper viktiga, vilket framgår bl.a. därav att väl tilltagen tid schemaläggs för gruppöverläggningar under de allra flesta av Kyrkomötets sammanträdesdagar. Hur ledamöterna röstat framgår endast i undantagsfall av Kyrkomötets tryckta handlingar, trots att dessa varje år fyller tre tjocka volymer.

De kyrkliga valen till kyrkomöte, stiftsfullmäktige, kyrkofullmäktige och direktvalt kyrkoråd är så konstruerade, att rösterna tillfaller en gruppbeteckning, det som på svenska kallas partival. Svenska kyrkan har alltså enligt sin kyrkoordning inte personval utan partival med personvalsinslag. Låt oss anta att en nomineringsgrupp har som uppgift att nominera kandidater till gruppens valsedlar, medan ett parti har fler uppgifter. Vilka kan dessa senare anses vara? Ur Eriksson-Hermansson-Lundstedt Demokratin är en successiv uppenbarelse (Svenska kyrkans utredningar 2005:2, s 108) citeras följande:

I en av de senaste rapporterna från SNS demokratiråd hävdas att partierna behövs för att lyfta fram nya idéer, för att jämka och väga samman olika uppfattningar, för att rekrytera förtroendevalda och medborgare, och för att tillgodose att beslutsfattandet innefattar ett moment av lärande. (Pettersson m.fl. 2000, 113ff)

Andra uppgifter utöver dessa skulle kunna räknas upp. Här vill vi endast nämna en enda: partier har till uppgift inte bara att nominera utan också att känna visst ansvar för sina valdas förvaltning av sina uppdrag. Det ingår i varje partis roll att väcka förtroende med goda företrädare, ibland också att få skämmas för mindre väl skötta nomineringar och, om så visar sig nödvändigt, motverka att sådana företrädare blir nominerade igen. Partiernas uppgift är inte bara att utbilda och stimulera. Uppgiften att också granska och ibland byta ut sina representanter är särskilt viktig i Svenska kyrkan, som saknar en kyrkopolitiskt granskande pressdebatt värd namnet. Allmänna media intresserar sig möjligen för kyrkliga skandaler men inte för vanskötsel. Skandaler behandlas som personfrågor, möjligen som något förknippat med allmän kyrklig oförmåga att hantera konflikter, men det är svårt att peka på ett enda fall då en nomineringsgrupp fått betala något rejält opinionsmässigt pris för att den inte tagit kyrkopolitiskt ansvar på det sätt som bör ske i styrelser och andra ledningsorgan. Kyrkliga media av olika slag, stiftblad m.m., skyr kyrkopolitisk debatt som pesten. Den kyrkliga redaktör, som släppte fram sådant, skulle nog inte bli långlivad.

Vad kan Kyrkomötet göra åt detta? Inte så mycket, men något.

Kyrkomötet kan göra de korporationer, som i kyrkoordningen kallas nomineringsgrupper, mera synliga i sina protokoll. Det skulle kunna leda till att Svenska kyrkans matrikel också redovisade under vilken gruppbeteckning ledamöter av Kyrkomötet, Kyrkostyrelsen, stiftsstyrelser, domkapitel m.m. valts. Nu maskeras saken också där. I bästa fall kan det bidra till förstärkt ansvarstagande, tydligare debatt och till kyrkopolitisk vitalisering.

Pjätteryd, Åhus, Vessigebro, Kyrkosund och Grundsund den 18 juli 2006

Bo Hanson (ÖKA) Erna Arhag (m) Ulla Rickardsson (c)

Torgny Larsson (s) Susann Torgerson (FiSK)